[ Start ] [ Ett steg tillbaka ]

Frågor och svar


10. Vad tror man på? (upp)
I metodistisk tradition talas om de fyra grundstenarna, där bibeln är själva grunden för tro och liv. Men bibelns budskap belyses genom traditionen. Det görs levande genom enskilda kristna och församlingars erfarenhet, och det bekräftas av det förstånd Gud gett oss.

Metodistkyrkan kännetecknas av en balans mellan den andliga och sociala sidan av kristendomen. "Tro verksam genom kärlek" och "tro utan gärningar är död" är viktiga bibelcitat i Metodistkyrkans kristendomsförståelse. Vi tror att en människa först blir en hel människa, när hon blir fylld av Guds kärlek. Vi tror att det mesta av mänskliga konflikter, krig, våld, orättvisa och förtryck har sin orsak i detta, att vi lever åtskilda från Gud. Därför tror vi att det bästa som någonsin kan ske en människa, är att komma till tro på Gud. Gemenskapen med Gud ger en grund för livet, som sätter kärleken högst, ger oss förmågan att förlåta och leva ett liv i solidaritet med våra medmänniskor. Att detta är möjligt beror på att Gud själv visade vägen, då han blev människa i Jesus Kristus. Vi tror att Jesus genom sin ande vill vara nära och stötta och hjälpa.

Vill man sammanfatta metodismens trosinnehåll finns grunden i

  1. En skapelseteologi
    Som ser på världen som skapad av Gud. Den materiella världen och människan står i ett ömsesidigt beroende av varandra och är sammanbundna i en ömsesidig solidaritet. Verkligheten är inte andlig eller materiell, verkligheten är en enda, och den är Guds verklighet, i vilken vi är insatta som Guds medarbetare och förvaltare. Bibelns skapelseteologi rymmer en helhetssyn på livet och tillvaron. Den förpliktar oss till ett etiskt ansvar för Guds värld och att försöka förverkliga en livsstil som värnar naturen och våra medmänniskor.
  2. En frälsningsteologi
    Till skapelseteologin fogar vi en frälsningsteologi, som handlar om Jesu död och uppståndelse är en seger över synd, ondska och död. Eftersom frälsning är befrielse från det onda handlar frälsning både om syndernas förlåtelse och ett nytt liv i Kristus och en förändring av all orättfärdighet i världen. Jesu befrielsegärning är en frälsning i hoppet, om att vi och hela skapelsen en gång ska bli helt frigjorda från allt destruktivt och nedbrytande på grund av Jesu uppståndelse.
  3. En personlig erfarenhet
    Gud erbjuder människan att i frihet och självständighet ta emot Jesu befrielsegärning. Jag får ta emot förlåtelse från Gud, inte på grund av mina egna goda gärningar, utan på grund av Jesu kärleksgärning. Detta är ett personligt erbjudande, som varje människa själv måste ta ställning till.
  4. En visshet om att jag är älskad av Gud
    Guds frälsningsgärning är inte bara ett historiskt faktum utanför människan. Den är avsedd att bli en inre erfarenhet och visshet om att mina synder är förlåtna och att jag är försonad med Gud, en visshet om att Gud älskar mig och alla människor. En visshet som fyller mig med glädje och trygghet och som gör att jag vill dela med mig av min tro till andra.
  5. En mognad och utveckling
    Metodistkyrkan tror på Guds makt att förvandla en människa, inte minst etiskt. Gud vill återställa människan till sin avbild. Att mogna och utvecklas som kristen och människa kallas helgelse. Det är en tillväxt i kärlek genom den heliga Andens inflytande. Den är t ex grunden till ett aktivt och praktiskt fredsarbete. Guds kärlek gäller alla. Det är därför vi som enskilda kristna och som kyrkor är kallade att arbeta för att människor genom tron på Kristus skall bli befriade från onda, destruktiva krafter. Metodistkyrkan tror att Jesu befrielsegärning är en frälsningsgärning som gäller hela människan i alla hennes skiftande livsvillkor, ett återställande till en sann mänsklighet.

11. Hur ser ni på Gud, er Gudsbild. Är det hon, han eller den? (upp)
Gud är ingen staty, ingen stillbild, inget fotografi. Bilden av Gud är rörlig. Bibeln själv ger oss många olika gudsbilder. Gud är en, den som är helig, kärlek och rättfärdig. Gud är inte könsbunden, men bibeln säger att man och kvinna tillsammans är Guds avbilder. Den Gudsbild som framträder tydligast för oss är Jesus Kristus, som är "den osynlige Gudens avbild". Dessutom finns det alltid en personligt tillägnad gudsbild. Även den är rörlig och skiftar beroende på livssituationer och händelser vi är med om.

12. Synen på treenigheten? (upp)
Vi bekänner oss till en treenig Gud enligt den Apostoliska och Nicenska trosbekännelsen, det vill säga Gud är skapare, frälsare och helig ande (Fader - Son - Helig Ande). Gud är en, men har uppenbarat sig för oss på olika sätt.

13. Vem är Jesus för er? (upp)
Jesus är Guds son, som föddes fattig i ett stall in i vår värld. I Jesus Kristus kan vi se och förstå något om hur Gud är, att Gud är kärlek. Jesus är ett föredöme för hur vi ska leva och förhålla oss till varandra. Men Jesus är också den som genom sin död och uppståndelse har försonat människan med Gud. Jesu död och uppståndelse bröt det destruktivas makt över människan. Genom Jesus Kristus finns förlåtelse, kärlek, upprättelse och möjlighet till ett nytt liv.

14. Hur blir man frälst? (upp)
Först när vi upplevt oss själva som syndare inför Gud, insett att vi inte är perfekta människor och att vi misslyckas med att vara goda medmänniskor, då kan vi uppleva vad det betyder att få förlåtelse och upprättelse. Gud är den som vill hela det som är trasigt i oss och ge oss kraft att växa och utvecklas som hela människor. Att ta emot detta och överlåta sitt liv i Guds händer är att bli frälst.

15. Vad är er syn på andedopet? (upp)
I bibeln talas det om att fyllas av den heliga Anden. Metodismen talar om att det är Guds heliga Ande som först söker en människa, övertygar henne om hennes synd och att Gud vill frälsa henne, att Gud förlåter människan och att han låter henne mogna och växa som kristen. Allt detta är ett verk av den heliga Anden. En människa som ger rum för den heliga Anden i sitt liv blir uppfylld av Guds kärlek. Bibeln talar om andens frukter, det vill säga vad som kännetecknar en människa som är fylld av Guds ande - kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Anden kan också utrusta en människa med vissa gåvor som t ex: vishet, kunskap, tro, att kunna hela, lära, hjälpa, tala tungotal, styra med mera.

16. Är det något ni inte får äta enligt er tro? (upp)
Nej, det finns inga rekommendationer eller förbud när det gäller vad man får äta.

17. Använder ni bibeln? (upp)
Bibeln används i gudstjänster, andakter och andra samlingar. Bibeln är utgångspunkten för söndagens predikan. Metodistkyrkan följer där den Svenska Evangelieboken, det vill säga en samling bibeltexter som är ordnade och utvalda efter kyrkoårets teman. Bibeln studeras också i studiegrupper av olika slag, där man funderar kring bibelns budskap idag. Bibeln är också en bok som läses enskilt, för meditation, inspiration och eftertanke.

18. Hur ska bibelns ord tolkas; är det fantasi eller verklighet? (upp)
Bibeln är grunden för vår tro. Bibeln är en helig skrift därför att den handlar om heliga och gudomliga ting. Bibeln är Guds uppenbarelsehistoria, det vill säga den berättar om Guds tilltal till människor i olika tider och på olika sätt. Den är helig skrift därför att den är skriven av människor som levat i Guds närhet och skrivit under Guds Andes ledning.
Bibeln är inte bara stor litteratur som innehåller mänsklig livsvisdom. Bibeln är boken som uppenbarar Guds gärningar i historien, särskilt Guds uppenbarelse i Jesu person.
Bibeln blir Guds ord när jag läser den och när jag hör det lästa, talade och förkunnade ordet. På samma sätt får ordet liv när vi läser och hör det i vår egen nutida livssituation. Men vad vi hör när vi läser beror på våra behov och förväntningar, vår nöd, sorg och glädje, våra erfarenheter och kunskaper. Det betyder att olika människor kan höra olika saker när de läser samma ord och text. Att sätta ett bibelord i relation till sin egen livssituation och låta det belysa den, kan vi kalla ett existentiellt sätt att läsa bibeln, höra och förstå dess budskap.
Bibeln är ett nådemedel, det vill säga ett medel för Guds Andes inverkan. Den förmedlar Guds nåd till oss - Guds förlåtelse och barmhärtighet - och den blir ett medel för Guds frälsningshandlande med oss. När bibeln fungerar som ett nådemedel blir det självklart att Bibeln också fungerar som rättesnöre för vår tro och vårt sätt att leva.
För att förstå Gamla testamentet måste man läsa det i ljuset av Nya testamentets skildringar av Jesu liv och de första kristnas församlingar och deras tankar. Inom Bibeln, som består av 66 olika böcker skrivna under en tidsrymd på mer än 2.000 år, finns många olika seder, tankar och händelser som inte kan förstås utan att tolkas och sättas in i sitt rätta sammanhang.

19. Varför är du med i en församling? (upp)
Här berättar tre metodister om sina upplevelser av att vara med i en församling:
"Sökandet står i centrum för församlingens liv. Vi söker djupa livsvärden, i Gud, i oss själva, i varandras närhet. Gemenskapen i ett symöte kan öppna vägen för detta sökande. Att barnen får utveckla sina musikaliska talanger i suzukimetoden är också en del av detta helhetens sökande. Gudstjänsten är inte bara en söndagsförmiddagsstund. Gudstjänsten är så mycket mer än några psalmer, en predikan och de böner vi ber. Gudstjänsten är hela vårt ansvarstagande för nådens befriande budskap. I vardagen, i gospelkören, i familjen, i fredagens innebandy eller vad det nu kan vara, lever vi i Guds tjänst. Tro är min mänskliga relation till det gudomliga, ett sätt att förhålla sig till Gud och att återspegla heligheten i min egen livssituation. Allt detta har en naturlig plats i ett kristet liv. Livet präglas av längtan och sökande efter helhet och kvalitet. I mötet visar sig Gud, har församlingen sin uppgift, lever vi." Tomas
"När våra barn döptes fick vi som föräldrar ansvaret att ge dem en kristen fostran. Det gav oss anledning att som familj söka gemenskap i en församling. Där fick barnen gå i söndagsskola, scoutgrupp och senare tonårsgrupp. Till gudstjänsterna kunde de också följa med som små barn. En hel del förstod de inte då, men uppleva gemenskapen kunde vi alla. Församlingsgemenskapen är nu ett behov och en trygghet för hela familjen, när livet går vidare. Församlingen ska alltid ha en dörr öppen till människorna och erbjuda glädje och gemenskap med andra människor och med Jesus Kristus." Roland och Gerd
"Min församling är som en storfamilj, jag har vuxit upp i den. Den stöttar och uppmuntrar mig att våga göra saker och den tränar mig att våga vara mig själv. I församlingen får jag också ta ansvar på olika sätt. Det kan vara rent praktiska saker som att städa och diska efter ett kyrkkaffe eller det regelbundna givandet till församlingens och hela kyrkans arbete nationellt och internationellt. Som ungdomsledare har jag fått ytterligare ett stort ansvar av församlingen. Jag känner att jag behövs." Karin

20. Hur påverkar tron vardagslivet? (upp)
"Min tro på Gud, inspirationen från bibeln och Jesu liv hjälper mig i vardagen. Jag kan få råd och vägledning när jag ska fatta svåra beslut. Tron hjälper mig att inte tappa hoppet och att se människors lika värde och möta dem med respekt. Min tro inspirerar mig och ger mig kraft att handla och engagera mig i olika samhällsfrågor. Min tro ger mig trygghet och jag har någon jag kan få förlåtelse av."

21. Ber ni, och i sådana fall hur ofta? (upp)
Bönen beskrivs ofta som "hjärtats samtal med Gud". Bön är ett sätt att rikta in sig själv emot Gud och vara öppen för hans tilltal. Bönen kan vara gemensam, där alla ber högt tillsammans (en formulerad och nedskriven bön t ex i en gudstjänst). Bönen kan vara ordlös, tankar som tänks i vardagen eller vid en stund av stillhet. De flesta församlingar ordnar särskilda samlingar för bön, där man kan be för varandra och för situationer i samhället och världen (förbön). Men bön är inte bara förbön, utan är också ett sätt att tacka för livet och det som är gott (lovprisning).

22. Tycker du att man ska försöka omvända andra till din tro? (upp)
Tron är något som bara kan födas i en människas hjärta om man själv vill. Det går aldrig att tvinga en människa till tro. En kristen vill dela sin erfarenhet av Gud med andra människor. Har man upplevt något positivt eller kanske till och med livsförvandlade, vill man dela det med andra. Det viktigaste för en kristen är inte om en människa blir "metodist", "lutheran" eller "katolik", utan att hon får uppleva att Gud är en verklighet och älskar varje människa. Att förmedla detta till andra känns rätt, vilket "andligt hem" människor sedan väljer spelar ingen roll.

23. Har ni några sakrament? (upp)
Metodistkyrkan har två sakrament - dopet och nattvarden.

24. Metodistkyrkans syn på dopet; hur gör ni? (upp)
Metodistkyrkan döper barn, och vuxna som inte är döpta som barn. Dopet ses som ett sakrament där barnet inlemmas i den universella kyrkan. Metodismen lär att barnen från födseln är en Guds skapelse och Guds barn genom Jesu Kristi försoning. Guds rike hör barnen till och därför har de också rätt att döpas och få tecknet därpå. Det finns ingenting som hindrar Gud att ge barnet sin nåd. Barnen begjuts med vatten, vuxna kan begjutas eller nedsänkas i vatten (dopgrav eller sjö på sommaren; dopgrav finns bara i en av våra metodistkyrkor). I den metodistiska traditionen får föräldrarna lova att genom föredöme och undervisning hjälpa barnet att växa som kristen. Genom dopet blir barnen förberedande medlemmar i församlingen. När barnen vid vuxen ålder bekräftar sitt dop blir de medlemmar i församlingen. Metodistkyrkan erkänner alla andra samfunds dop, när det skett i den treenige Gudens namn i vatten.
Ordningar för dop - se Metodistkyrkans gudstjänstbok.

25. Metodistkyrkans syn på nattvarden; hur gör ni? (upp)
Nattvarden är i första hand ett sakrament, som grundar sig på Jesu sista måltid och hans död och uppståndelse, ett effektivt tecken på den uppståndne Kristus frälsande närvaro här och nu.
Nattvarden levandegör traditionen om Jesu försoningsdöd på korset. När vi tar emot brödet och vinet kommer den levande Kristus oss till mötes, med sin förlåtelse, och han stärker tron, hoppet och kärleken. Gemenskapen förnyas och fördjupas till tjänst i världen.
Metodistkyrkan tillämpar ett "öppet nattvardsbord", det betyder att alla som vill är välkomna att delta i nattvardsfirandet oberoende om de tillhör något samfund eller ej. Metodistkyrkan vill fira nattvard tillsammans med andra kristna, i den egna församlingen eller i andras, därför att vi menar att det är "Herrens bord som dukas", inte ett speciellt samfunds.
Föräldrar får gärna ta med sina barn till nattvardsfirandet. Pastorn välsignar de barn som är för små att ta del av gåvorna. Nattvard firas allt oftare i söndagens gudstjänster eller vid särskilda nattvardsgudstjänster. Nattvardsordningen innehåller bland annat syndabekännelse, förlåtelse, instiftelseorden, utdelande och tacksägelse. Rätt att utdela nattvarden har en ordinerad pastor, men till sin hjälp kan en pastor ha en eller flera gudstjänstdeltagare. Brödet och vinet delas oftast ut framme vid altarrunden, antingen knäböjande vid altarrunden (duklag) eller hela församlingen passerar gående förbi och stannar upp och mottar bröd och vin (obrutet duklag).
Ordningar för nattvard - se Metodistkyrkans gudstjänstbok.

26. Metodistkyrkans syn på konfirmation; hur gör ni? (upp)
Själva konfirmationshögtiden föregås av undervisning under ett par terminer eller konfirmationsläsning på sommarläger. I konfirmationsundervisningen får man lära sig om kristen tro, bibel, livsfrågor och etik. Undervisningen utgår oftast från ungdomarnas egna funderingar kring liv och tro. Konfirmationsundervisningen avslutas med en konfirmationshögtid där konfirmanderna via handpåläggning blir föremål för förbön om helig Ande och välsignelse och får bekänna sin tro. Den verkliga konfirmationen (= att bekräfta/konfirmera sitt dop) sker vid inträdet som bekännande medlem i församlingen. Då ställs frågan: "Bekräftar du/ni inför Gud och denna församling ditt/ert dop och därmed också ditt/ert förbund med Kristus?"
Ordning för konfirmation - se Metodistkyrkans gudstjänstbok.
Konfirmationsläger se Metodistkyrkans hemsida www.metodistkyrkan.se.

27. Metodistkyrkans syn på bröllop; hur gör ni? (upp)
En metodistpastor har laglig rätt att förrätta kyrklig vigsel. Pastorn representerar då inte bara kyrkan utan också samhället och har därför skyldighet att före vigseln kontrollera att inga lagliga hinder finns för att ingå äktenskap. Men en kyrklig vigsel har inte bara en civilrättslig innebörd utan också en kristen, att inför Gud lova varandra trohet och kärlek. Vigseln äger för det mesta rum i en kyrka, men kan förrättas utomhus, i hemmet eller annan plats. Vid varje vigsel skall finnas minst två vittnen. Vigseln ses som en mindre gudstjänst med bibelläsning, bön, sång, löften, äktenskapsförklaring och vigseltal. Metodistkyrkans ordning för vigsel är inspirerad av den anglikanska kyrkans.
Ordning för vigsel - se Metodistkyrkans gudstjänstbok.

28. Vad tror ni händer efter döden? (upp)
Hoppet om evigt liv är grundat på vissheten om Jesu uppståndelse. Genom döden får vi lägga av oss vår jordiska kropp, men människans själ tillhör Gud och vistas i en högre gudsgemenskap i väntan på kroppens uppståndelse och domen. Tack vare Jesu uppståndelse från de döda finns ett evigt hopp om en slutgiltig, rättvisa som är förenad med den totala kärleken. Uppståndelsen som den kristna trons centrum, rymmer hoppet om en annan och ny kvalitet av liv, det eviga livet i Guds fullkomliga rike. Hur det livet ser ut kan vi bara ha en svag aning om genom de bilder bibeln ger oss. Det eviga livet tecknas som en kärlekens gemenskap med Gud där inget lidande eller ont finns mer.

29. Hur ställer sig Metodistkyrkan till nära-döden-upplevelser? (upp)
Det är svårt att bedöma dessa upplevelser, men de ligger i linje med tron på ett evigt liv och ett möte med Jesus Kristus. Många av dessa upplevelser talar ju om ett ljus och om en kärleksfull ljusgestalt som kommer dem till mötes. En del vetenskapsmän talar om kemiska reaktioner i hjärnan, vad som är sant kanske vi får veta en gång.

30. Vad är er inställning till himmel - helvete? (upp)
När människor väljer det onda, destruktiva hamnar de ibland i ett "helvete" redan här och nu (ex krig, hämnd, droger, miljöförstöring). Men oftast när man talar om himmel och helvete (vilket man inte så ofta gör i vår tradition) tänker man på vad som händer en människa efter döden. När Jesus talar om Guds rike, berättar han om ett rike där ingen död, ingen ondska, inget lidande finns mer. Inget sådant har plats i Guds rike. Genom Jesu död och uppståndelse har han besegrat döden och ondskan. Detta gäller alla människor. De som är dömda att inte få vara med i Guds rike är de onda krafterna och de som håller fast vid dem. Ibland kallas detta tillstånd för helvete (= att vara skild från Gud).

31. Vilken uppfattning har ni om domedagen? (upp)
Den kristna kyrkan lever i ett ständigt advent (=ankomst, väntan) Den väntar att Kristus skall komma tillbaka. Detta skall ske på "den yttersta dagen", när den här världens liv är slut och evigheten bryter in. Då skall Kristus uppbenbara sig i all sin härlighet och makt. Ingen vet när den dagen kommer. Den yttersta dagen innebär alla dödas uppståndelse, men också en slutgiltig och yttersta dom, en slutuppgörelse med allt ont. Men han som ska döma oss är inte bara vår domare utan också vår frälsare. Alla ska dömas, men alla ska inte fördömas. In i Guds fullkomliga rike kommer ingenting som är ont.
"Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd … och detta är domen, att när ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset …. Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det ska bli uppenbart att han gör vad Gud vill." (Johannesevangeliet kapitel 3 vers 16-21)







» Inledning
» Historik
» Trosfrågor
» Relationer
» Gudstjänstlivet
» Verksamhet
» Ekumenik
» Medlemskap
» Organisation
» Framtiden