Namnlös sida

Bibeln används i gudstjänster, andakter och andra samlingar. Bibeln är utgångspunkten för vår kristna tro och söndagens predikan.

Metodistkyrkan följer där den Svenska Evangelieboken, det vill säga en samling bibeltexter som är ordnade och utvalda efter kyrkoårets teman.

Allt fler personer har, inte minst via Alpha- och betagrupper, hittat vägar att fördjupa sig
i bibelns texter i mer eller mindre organiserade former.

Hur får vi del av budskapet som berör oss idag när vi står inför svåra beslut och nöd? Varför tar inte pastorn istället upp det som församlingen brottas med just nu? När skall jag få möjlighet att med församlingen reflektera över de frågor som känns avgörande för mig i min livssituation?

I vissa fall kan det vara bra att det finns en präst eller pastor närvarande, som vid våra Alpha-grupperna, någon som kan ge vägledning och förklara innebörden av texter som kan vara svåra för lekmän att förstå.

I andra fall kan även bibelstudier utan pastor vara viktiga för att tillsammans reflektera och växa i sin tro.

Hur illa är det om man börjar tvivla på att Jesus bokstavligen gick på vattnet, att Gud medvetet dränkte människor som inte ville följa med Noa eller att Gud deltog i krig och krossade civila och barn? Är min tro svag om jag inte kan tro på allt i bibeln?

Varför hänvisar kvinnoprästmotståndare till Paulus och får stöd i hans uttalande om att kvinnan skall tiga i församlingen och fråga sin man om det är något hon undrar över?
Kan vi bortse från detta men tro på att Bibeln är källan till vår tro?

Hur kan vi som församlingsmedlemmar fördjupa oss i bibelns texter och förstå dess innebörd? Är gudstjänsten och predikan tillräckligt för att vägleda oss till förståelse?

Vad innebär enskild andakt och rätt kurs?