MOÇAMBIQUE
Metodistkyrkan i Moçambique har i idag cirka 200 000 medlemmar. Sedan 2008 har Moçambique den första kvinnliga metodistbiskopen i Afrika. Biskop Joaquina Nhanala har tagit tag i ledarskapsfrågorna inom kyrkan och har i samarbete med årskonferenserna Tyskland, Brasilien och USA igångsatt ett större folkhälsoprogram där Sverige är med och stöder barnbyn Carolyn Belshe Orphanage (CBO).
Efter år av krig och oändliga människoskaror på flykt togs initiativ av kvinnorna inom Metodistkyrkan att starta Teles barnby 1991. Detta för att möta det behov som fanns att ta ansvar för några av de 250 000 barn som mist sina anhöriga i samband med inbördeskriget. Tanken från första början var att man skulle kunna bygga upp nya familjer genom att sammanföra föräldralösa barn med mammor som under kriget mist sina familjer. I början av år 2006 flyttade barnbyn till Cambine i Inhambaneprovinsen och bytte namn till Carolyn Belshe Orphanage (CBO). Föreståndare är Maravilia Ponzole och till sin hjälp har hon Claudia Gunther, tysk missionär och sjuksköterska som arbetar på Cambine. Det är fortfarande Metodistkyrkans kvinnoförbund SMUM i Moçambique som har det övergripande ansvaret för driften.
Att bo på CBO innebär för barnen att de alla – pojkar som flickor – får möjlighet att gå i skolan, kan få en utbildning, en trygg uppväxt och relativt god tillgång på mat. Livet innebär att hjälpa till med ”småsyskon”, odling, djurhållning och städning, matlagning, vara i skolan och göra hemläxor. Det finns ett litet lantbruk med grisar, höns och ett par oxar som man använder för att kunna plöja jorden där man odlar grönsaker, bananer och ananas. På barnbyn finns en stor ugn där man varje dag bakar bröd till försäljning.
LIBERIA
Metodistkyrkan i Liberia är en växande kyrka, trots att det varit ett 14-årigt inbördeskrig med svåra umbäranden och stora befolkningsomflyttningar under 1990-talet. Metodistkyrkan i Liberia driver för närvarande ca 100 skolor i landet, från förskola upp till universitetsnivå.
Helen Roberts-Evans arbetar som direktor för Metodistkyrkans skoldepartement i Liberia och arbetar med att kartlägga behoven i de olika skolorna av personal och material, men också med att ta fram en enhetlig läroplan med målsättningar för undervisning för de olika stadierna. Idag har man kommit ungefär till åk 7 även om det bedrivs studier även för högre årskurser utifrån olika läroplaner.
En av dessa skolor är Hope for Deaf School i Monrovia den s k ”Dövskolan”. Här finns nu ca 50 elever upp till årskurs 6 i åldrarna 6 till 25 år. Skolklasserna är inte helt åldersbundna. I nybörjarklassen, klass 1-2, finns de yngsta barnen, men också några av de äldre eftersom de inte gått i skola tidigare. Förutom teoretisk undervisning så undervisar man eleverna också i olika typer av hantverk (sömnad, träsnide, bakning m m ) för att de så småningom ska kunna ha möjlighet till en framtida egen inkomst trots sin funktionsnedsättning. Man har inlett ett samarbete med en lokal skomakare där metodistkyrkan i Tyskland står för inköp av material och metodistkyrkan i Liberia betalar skomakaren så att han kan komma och ha kurser för eleverna i att tillverka skor.
Mycket har förbättrats för eleverna på skolan tack vare svenska medlen för lärarlöner, visuella hjälpmedel, skrivmaskiner för eleverna, sportutrustning, förbättring och underhåll av klassrummen och utbildningsdagar för lärarna. Men behoven är fortfarande stora.
INDIEN
I delstaten Jharkand i nordöstra Indien stöder Metodistkyrkan arbetet vid Theodori Mission, beläget på landsbygden nära byn Chandrapura. Arbetet bedrivs genom The Methodist Church of India och till största delen bland santaler. Liksom andra stamfolk, är santalerna en marginaliserad grupp, och har därigenom utsatts för diskriminering, korruption och exploatering av olika slag.
Theodori Rural Development Project, (TRDP), startade 1956 för att hjälpa befolkningen i distriktet kring Theodori Mission att få skörden att räcka. Organisationen har sedan dess utvecklats till att bestå av program som tjänar till ökad läskunnighet, byutveckling, demokrati, hälsa, miljö, jordbruksutveckling m m.
Sedan 1990-talet satsar TRDP på att förbättra kvinnornas ställning, såväl i samhället som i familjen. Genom att bl a ha seminarium om jämställdhet, juridiska rättigheter, hälsa och hygien arbetar TRDP med att stärka kvinnornas självkänsla. Samtalsgrupper bildas där kvinnorna kan dela med sig av sina erfarenheter och bekymmer.
TRDP hjälper byarna att starta kooperativa grödbanker som lånar ut säd i natura och ger mikrokreditlån. Lånen får endast tas av kvinnor vilket automatiskt ger kvinnorna stärkt ställning gentemot männen. Det ökar engagemanget bland dem då de märker hur de kan påverka sin vardag. Idag når TRDP:s arbete ut till ett sjuttiotal byar (ca 70 000 personer) med hjälp av ett trettiotal anställda. Tillsammans arbetar de under mottot; Hjälp till självhjälp.
Community Based Rehabilitation Programme for Children, CRPC, är ett program för barn med funktionsnedsättningar. Barnen identifieras antingen av TRDP:s personal eller söker sig till centrat i Pakur. Där utrustas de med individuellt anpassade hjälpmedel och under några månader bor de på centrat för att få rehabilitering och skolgång. Under hela processen involveras föräldrarna för att öka deras förståelse för barnens problem och för att kunna se de möjligheter som öppnar sig för dem. Efter den första intensiva rehabiliteringsperioden placeras barnen i vanliga skolor i respektive närområde. Barnen och familjerna följs upp av CRPC:s personal under 7 år. En stor del av arbetet ligger i att arbeta för ett samhälle som är mer accepterande och förstående för människor med funktionsnedsättningar av olika slag. Arbetet når idag ut till ungefär 500 barn i åldern 0-15 år. Under 2011 så har TRDP fått en förfrågan från den indiska staten om att också starta en skola för döv-blinda barn, och denna möjlighet håller man just nu på att utreda.
LITAUEN
Metodistkyrkan i Litauen är ett samfund under återuppbyggnad. Flera av Metodistkyrkans kyrkobyggnader har varit konfiskerade under den långa sovjetiska ockupationen och nu arbetar man med att återuppbygga församlingar, starta nya pionjärsatsningar och att utbilda pastorer. Många av församlingarna är unga både i ålder och medlemmar och det finns stort fokus generellt på barn och unga inom kyrkans verksamheter. I staden Birzai finns Pagalbos Centras som stöds av Metodistkyrkan i Litauen och Sverige. Vid centret bedrivs olika former av alkohol- och drogförebyggande verksamhet på en socialetisk och kristen diakonal grund. Det är en öppen verksamhet med möjlighet till samtal och bibelstudium; fritidsverksamhet för barn och ungdomar efter skoldagens slut, hjälp med läxor, sång och musik, idrott och studiecirklar kring alkohol och droger. Under sommaren anordnas också lägerverksamhet.
Genom By- och familjeprojektet så arbetar man specifikt med ett 60-tal barnfamiljer som lever i utsatthet på olika sätt. Varje familj får besök 1–2 gånger/månad utifrån behov. Till programmet finns en distriktsläkare knuten samt upparbetade kontakter med en skola för barn med psykiska funktionsnedsättningar. I några familjer är det problem med alkohol och droger. Mycket av arbetet handlar om att kunna bemöta med respekt och ödmjukhet och ändå försöka att motivera och att vägleda familjerna framåt.
En annan verksamhet som har vuxit fram utifrån Pagalbos Centras är Familjehuset i Birzai-området. Huset har flera rum med sängplatser för kvinnor och barn och även män som upplever våld i nära relationer och måste komma bort ifrån det. Dessutom finns ett stort gemensamt kök och en samlingssal för gudstjänster och ett gårdsbageri. Detta har varit ett böneämne under lång tid och under hösten 2008 så invigdes äntligen huset. Men arbetet går vidare och behoven är fortfarande stora.
Idag arbetar Walla Carlsson som pastor och missionär från Metodistkyrkan i Sverige på deltid i Birzai-området och Panevežys i Litauen.